Varför är det så alltid med vissa människor att man varje gång man haft någon sorts dialog med vederbörande (finns flera i min omgivning just nu) känner sig fullständigt slut?! Inget man säger eller gör är bra nog, inga idéer man har är bra nog, åsikter om varenda skitgrej.. Tröttar mig.. Det blir ju aldrig bättre heller.. Total obstinat situation! Är detta ett fenomen som ni andra också lägger märke till? Folk som inte själv gör något eller kommer med egna initiativ men så fort någon annan har det så finns set huuuur många åsikter som helst?! Jamen KOM MED EN IDÉ/ETT FÖRSLAG SJÄLV nån djävla gång! Jag tänker banne mig inte låta någon annans negativitet förstöra min dag eller mitt goda humör tänker man varje gång och försöker vända situationen med en vägg..Är det värt det att fortsätta kämpa i motvind när inte alla på skeppet ror åt samma håll?! Är det värt att bita ihop och ta det affärsmässigt med ett leende på läpparna när man själv vet att man har kunskaper kring ämnet som den andra inte besitter? Ja, det återstår att se....
God natt alla och Rock on!!!
:D